Jag vet inte om det är hormoner eller om det bara är att det är för mycket just nu, men herregud va nära jag har till gråt hela tiden. Minsta lilla får mig att brista.
Vi har berättat för min svärmor, alltså min sambo’s mamma och det var lite delade meningar där. Ena sekunden var hon glad, andra sekunden ifrågasatte hon lite. Just kanske för att vi är unga. Men, jag blir så irriterad. Min sambo fyller 24 och jag 23. Så. Ja, kanske under medel. Men om man är 26, vilket min sambo’s syster var när hon fick barn, vad är det för skillnad på två år egentligen? Alla mognar olika. Jag blir så himla arg. Inte skulle hon ifrågasätta deras beslut. Nej, utan bara för att vi planerar, är det en helt annan sak. Varför kan man bara inte glädjas åt andra? Och tycker man något, så kan man hålla det för sig själv. För det är vårt beslut och ingen annans. Och det är ju inte något dom säger som kan få oss att ändra oss direkt. Nej fyfan, va frustrerad jag blir. Tack för att jag har min sambo <3
