På kvällarna snurrar det alltid tusentals tankar i mitt huvud. Jag har en inlämningsuppgift som snart ska vara inlämnad, men den kommer jag inte långt med.
Det är så orealistiskt, så långt borta men ändå så nära. Nu låter det nästan som att jag redan är gravid. Men det är jag ju inte. Tar jag det förgivet? Verkligen inte. Men läkaren sa att varje IVF-försök är ca. 30-45% chans. Det är väl ändå rätt stor chans? På naturlig väg är det väl runt 25 % har jag för mig? Och vi har ju 3 försök. 2 av 3 par får sin älskade bebis efter 3 försök. Det är väl ändå goda chanser. Även fast jag är en sån person som tar ut det värsta i förväg, hoppas jag såklart väldigt mycket inombords.
För inte så längesen kändes det som det var evigheter kvar. Och jag intalade mig själv att tiden skulle gå fort. Det skulle snart vara mitten av april. Tiden gick fort. Men bara för att vi fick påbörja det hela över en månad tidigare. Och att jag sen var inställd på att det skulle ta en månad innan vi fick köra igång har gjort att tiden bara rusat iväg.
Nu är det dags för spruta nr 5 så ska kalla på min sambo. Vägrar ta den själv haha!
