Endometrios, kampen om ett barn

Om jag räknar ner timmar till på måndag? Japp. Oj vilken lång väntan det kommer vara sen tills man ska ta graviditetstestet. Det kommer ju gå så långsamt. Tänkt om vi skulle lyckas. Vet att jag har för höga förhoppningar, men jag vill så gärna. Så dessa 3 dagar är ju ingenting. Men denna process är verkligen en enda väntan. Hela tiden. Jag lider med alla som har svårt att få barn. Denna psykiska smärta.

Blev ”varnad” att gå igenom en IVF process då det är fysiskt jobbigt för kvinnan. Nej. Det är jag så van med, då många med endometrios går på denna medicin dagligen, i år. 11 månader för min del. Och sammanlagt har jag varit i klimakteriet sen december 2013. 1 år och 4 månader. Och jag är 22 år. Ska man skratta eller gråta? Det är det psykiska som har varit mest jobbigt för mig. Motgång efter motgång. Ena negativa saken efter den andra. Och väntan. Den förbannade väntan. Då en vecka känns som en månad. Och jag är bara inne på första försöket. Tänk om vi inte lyckas på 3 försök? Vi har inte pengar att göra privat, då det är skit dyrt. Vad gör vi då? Jag tänker inte ge upp. Nä, nu ska jag inte tänka så här. Jag ska ha fokus på att lyckas. Även fast jag vet att jag lär bli sjukt besviken när det visar minus på stickan. Men får väl ta smällen då. Nu ska jag vara positiv!