Som jag skrev hade jag en del symtom under ruvartiden. Som första ruvare analyserar man ju minsta lilla grej som händer i kroppen och hoppas att ”kanske är det detta som gör att jag är gravid.” Jag ska vara ärlig. Det var fram och tillbaka varje dag, men vissa dagar var jag helt säker på att jag var gravid. Kanske för att jag läste för mycket på familjeliv, att alla hade samma symtom som jag.
* Ökad hunger och illamående. – Ja nu i efterhand vet jag att det var magkatarr. Jag har haft det flera gånger förut och visste att det kunde vara det. Men ville så gärna att det skulle vara någonting annat. Att jag dessutom inte åt några mediciner som kunde orsaka det gjorde att jag ännu mindre trodde att det var magkatarr. Men, stress kan också orsaka magkatarr.
* Kissa på nätterna. – Aldrig gjort förut. Och några dagar efter mensen gör jag det inte längre. Antingen satt det i huvudet. Jag visste att det var ett symtom och därför blev det psykologiskt. Eller så kan lutinus påverka det. Jag vet inte.
* Ökat luktsinne. – Still here. Jag vet inte, det verkar inte försvinna. Så vad det beror på vetefan. Kanske är det för att jag slutat med synarela, som sänker hormonproduktionen, och därför har det påverkat att jag haft sämre luktsinne förut, men att det börjar gå tillbaka nu.
* Smärta i livmoder, ljumskar samt svank. – Absolut lutinusen som gjorde det.
* Täppt i näsan på nätterna samt känsliga slemhinnor. – Fortfarande kvar, så beror på något annat.
* Tempen. – Har fortfarande hög temp. Vet inte vad det beror på..
* Huvudvärk. – Den är fortfarande kvar. 10 dagar har nu gått. Börjar bli smått tröttsamt.
Vet inte om jag har glömt något. Försöker se det positivt, att nästa gång vet jag ju. Detta var en provomgång. Nästa gång vet jag att jag inte ska få upp hoppet för dessa saker, för det beror helt klart på någonting annat.
