Dessa dagar går ändå rätt fort. Inte som ruvardagar, de var en evighet. Men det var väl för att vi inte gjorde så mycket. Och för att man var så rädd hela tiden, för att göra fel.
Jag hoppas att jag slipper vänta till den 18 maj i alla fall, för då blir ägglocket runt min sambos födelsedag och jag lär väl vara lika dålig efter detta ägglocket som efter förra, så det känns som lite dålig tajming.
Aja så långt orkar jag inte tänka just nu.paniken smyger sig på att om vi inte lyckas med detta försök är det bara ett gratisförsök kvar. Lyllos dom som lyckas få till frysen, då får man ju fler chanser i alla fall.
Därför låter jag bli att tänka på det nu. Leva i nuet var det va. Försöker undvika bebisar i alla former, men ibland kan jag inte låta bli att titta på en film eller bild, gråta lite och undra när det är vår tur.
Nu ska jag äta godis. Huvudvärken är kvar så imorm blir det vårdcentralen. Hoppas ni får en fin dag!
