Jag måste erkänna att jag i flera flera månader alltid har hatat min läkare. Tills för ungefär ett halv år sen när hon verkligen började bry sig om mig.
Idag hade jag samtal med henne om hur jag mår och allt med IVF-kliniken. Hon förstod mig så himla bra och förstod inte alls deras beslut. Så hon skulle själv ringa till Håkan och tala vett i honom. Tyvärr fick jag upp hoppet lite, men det lär väl säkert inte gå att göra något. Men jag hoppas att vi i alla fall får påbörja utredningen tidigare, så vi kanske får göra första försöket i januari eller nått. Hon trodde i alla fall inte att hon skulle få tag i Håkan idag, utan nästa vecka och skulle höra av sig då. Då har hon i alla fall försökt.
Fick även en remiss skriven till KBT på vårdcentralen. Måste säga att det här telefonsamtalet fick mig på mycket bättre humör. Så idag ska jag verkligen plugga. Måste försöka leva i nuet.
