Innan jag blev gravid var jag så ledsen på dom som klagade på graviditetssymtom som lite illamående, trötthet eller smärta. Där låg jag, så dålig i endometriosen med enorm trötthet och ett jäkla illamående och smärta och vad fick jag för det? Absolut ingenting.
Jag måste säga att man glömmer fort. Ibland kan jag komma på mig själv att jag faktiskt har klagat inför min sambo om illamåendet. För ja, i stunden tycker man det är besvärligt. Men då blir jag påmind om hur jag faktiskt hade det och skäms. Jag sa att jag aldrig skulle klaga på graviditetssymtomen och det ska jag inte heller. När jag skriver hur jag mår så är det i alla fall inte meningen att det ska låta som jag klagar. Jag är extremt tacksam för att vi har lyckan att få gå igenom detta. Och det är ju övergående, och vi kommer få någonting helt fantastiskt för det.
Just nu räknar jag ner dagarna till kubtestet. Blir lite nojig att det inte kommer vara som det ska. Men ska försöka vara positiv. Jag har ju kvar alla symtom så intalar mig själv att allt är bra. Oj vad jag längtar, efter att få se dig igen. Vårt lilla mirakel!
