Endometrios, kampen om ett barn

Ibland blir jag fortfarande lite ledsen när jag hör att någon är gravid, eller ser någon dra sin barnvagn på stan. Och undrar när är det vår tur? Sen kommer jag på att jag är ju faktiskt gravid. Sjukt att det fortfarande är så? Kanske för att man gått med denna avundskänsla i flera år och för att min graviditet ännu inte visar sig. Men jag är ju faktiskt gravid. Det är så himla svårt att ta in. Så overkligt. Visst jag sitter och tittar på bebiskläder, men det gjorde jag ju innan också, så känner inte direkt att det är någon skillnad. Jag tittar på bilderna och videorna flera gånger per dag. Jag tittar på vår fina lilla pyjamas vi köpte. Men jag fattar det fortfarande inte. Hur är det möjligt att det hoppar omkring en liten bebis där inne när det inte direkt syns, eller när jag inte känner någonting? Väldigt märkligt.