Endometrios, kampen om ett barn

Varför kan jag inte glädjas åt andra som blir gravida ? Istället får jag en klump i magen. Och jag förstår inte varför. Jag har tagit ut det värsta, att jag inte kan bli gravid. Okej att känna såhär när man försökt själva länge, men vi har ju inte ens försökt. Jag har ju ingen aning om det går eller inte. Vi kanske lyckas på första försöket. Men det är det som är så jobbigt. Att vara ovetandes. Jag hatar att inte veta, att inte ha kontroll. Jag hatar att vänta. Jag vill att det ska vara vår tur. Vår tur att bli föräldrar. Vår tur att få känna oändlig kärlek. Hälften jag, hälften mannen i mitt liv, vårt alldeles egna.