Godmorgon.
Jag är så lycklig över vårt hus. Men jag har svårt att känna total lycka.
Jag har haft några sämre dagar. Sånna dagar där jag egentligen bara vill ligga i sängen hela dagarna och önska att de var över. Jag har haft ont. Och därför har jag sett till att göra saker hela tiden. Jag har knappt suttit dessa två dagar, har slitit som attan och rensat och städat.
Jag vet inte riktigt. Det känns som hopplöst just nu. Ibland går det upp för mig. Jag kommer aldrig bli smärtfri. Jag kommer ha det så här resten av livet. Och det började när jag var 20 år gammal.
Jag blir så ledsen på de som klagar över saker jag drömmer om.
Igår mådde jag fruktansvärt illa, tror jag börjar få tillbaka min magkatarr, för mår illa när jag har ätit (sedan 3v tillbaka), och så var det sist jag hade magkatarr också. Och jag har ont under revbenen lite då och då.
Då kom jag och tänka på en närstående som precis fått reda på att hon är gravid och hon mår illa. Inte så att hon spyr, utan bara mår illa, och klagar som satan över det. Då blir jag ledsen. Då man själv mår illa för att man kanske har magkatarr, inte för att man är gravid. Samma sak med foglossning och allt sånt, när man själv har smärta varje dag, men får inte ett skit för det.
Jag längtar efter att bli gravid. Så himla mycket.
