Jag har blivit sämre. Det gör mig förkrossad. Så ledsen, tankspridd, tom. Jag har slut på behandlingsmetoder. Det enda jag har inte har testat det är en hormonspiral, men eftersom vi vill bli gravida är det inget alternativ.
Jag hoppas innerligt att vi blir gravida fort, så min endometrios slipper förvärras (värre för varje gång man får mens..) och att graviditeten fungerar som en behandling i sig och att jag får må bra under tiden. Då är min plan att börja med synarela igen direkt efter att jag slutat amma (om jag kan), för att förhoppningsvis inte bli sämre.
Idag är det torsdag. Jag har haft fullt upp denna vecka med studier, men samtidigt har det gått så långsamt. Idag öppnades utredningen (men jag behöver inte göra någon eftersom jag har en remiss..). Imorgon öppnar kliniken. Vet att dom inte kommer ringa imorgon, men förhoppningsvis på måndag. Tänka sig, en dag kvar. Nyss var det 35. Tack för att det har varit sommar. Hade det varit under vintern hade dessa 35 dagar känts som en evighet. Nu har det gått fort. Det närmar sig och jag blir pirrig bara jag tänker på det. Nu är det bara att hålla tummarna! hoppas, hoppas.
