Jag har en förträngd bild av vår situation. Ena dagen tänker jag; men inte har jag nå problem att få barn, vi kommer lyckas på första försöket. Men sedan slår det mig att jag har en sjukdom som kan leda till att vi inte alls kan få barn, eller att det kan ta väldigt lång tid. Och jag har väldigt svårt att komma överens med dessa två olika tankar. För mig finns det inte att vi skulle ha svårt att få barn, varför skulle det? Vi är unga, och på operationen såg läkarn att mina äggstockar inte var skadade. Men tydligen ska det inte avgöra allt, utan som jag har uppfattat det så påverkar endometriosen miljön och att spermierna inte trivs där? Man behöver alltså inte ha stopp i äggledarna, eller problem med äggstockarna, utan det finns andra orsaker. Men, skulle detta var den enda, så är ju IVF det perfeka, och då borde man lyckas fort.
Jag vet att jag kommer bli sjukt besviken om vi inte lyckas på första försöket, men oddsen att göra det är 33%, och då är det att bli gravid, sen fullständig graviditet tror jag låg på 21%. Alltså inte stor chans alls. Vet inte hur jag ska ställa mig till det här. Men först och främst kanske jag ska få ett JA från IVF-kliniken..
Usch jag tänker verkligen för mycket…