Idag känns det lite bättre. Jag orkar fortfarande inte träffa folk, så stannar hemma idag även fast jag skulle vilja vara med min sambo just nu, men orkar inte höra allt barnsnack hela tiden som hans familj endast pratar om.
Ibland känns det bra, ta nya tag. Men så kommer det stunder då jag blir tom igen, bryter ihop.. Jag trodde inte jag skulle bryta ihop såhär. Att jag skulle ta det så hårt. Men man vet ju aldrig innan det händer.
Jag försöker finna hoppet och glädjen i att vi kanske kan få några till frysen nästa gång. Det skulle vara sån lycka. Att slippa vara liggandes en vecka efter äggplocket. Jag hoppas jag slipper det denna gång.
I alla fall pratade jag med en ny läkare på Ivfkliniken. Så fort min blödning slutar ska jag börja spraya med synarela igen. Jag vill inte. Jag hatar den. Är fortfarande inte av med min ledvärk, men den är bättre, men nu lär den bli sämre igen. Aja, sen ska jag spraya till runt kristihimmelfärd, ca 1 månad, då ja får en tid för ultraljud och tid för att starta med sprutorna igen. så vi hinner med ett försök till innan sommaren.
Ska försöka få dessa åtminstone 6 veckor att gå. Ska försöka att inte räkna ner. Utan att leva som vanligt. Ska börja träna så fort min blödning är borta. Ska försöka njuta av vardagen. Samtidigt som det är ok att bryta ihop ibland.
