Jag har alltid varit en person som älskar att sova. Att kunna lägga sig tidigt och sova länge länge. Tills i vintras..
Eftersom jag har så ont i benet och hade det ännu värre, måste jag ligga jättetokigt när jag ska sova, för att ens ligga skönt. Det var väl så det hela började. Hittade ingen skön ställning, hade så ont att jag var tvungen att sitta upp. Alla värktabletter gjorde mig yr och illamående så jag kunde inte blunda. Jag slutade helt enkelt med att lägga mig ner och sova. Jag spenderade de flesta nätterna på soffan, då jag fick ångest av att gå in i sovrummet, för då var man tvungen att sova. Och det gick ju inte. Jag var vaken till mellan 5 och 7 på morgonen, tills jag lyckades somna av utmattning och sov till runt 10. Sen kunde jag sova till och från på dagarna för jag var helt slut. Slut av all smärta, slut av att gråta jämt och slut av att inte ha sovit.
Jag fick insomningstabletter som inte hjälpte, för om man vaknade av dom, vilket jag alltid gjorde, så försvann funktionen.
Jag har aldrig förstått hur man kan ha sömnproblem. ”men herrgud, det är ju bara att sova, det är ju det bästa som finns..” tänkte jag, tills jag hamnade där själv. Det går nog inte riktigt att förklara för någon hur det är att ha sömnproblem, för någon som inte varit med om det. Att vilja sova så gärna, men att det inte går. Att försöka roa sig hela nätterna när alla andra sover. När tankarna far runt som mest i huvudet. Tårar efter tårar.
Det som hjälpte mig var tabletterna saroten. Dom blev man trött av och dom kunde jag verkligen sova på. (dock helt död dagen efter också.) Men nu när jag har slutat med dom kan jag fortfarande känna ångest inför nätterna. Ibland somnar jag fortfarande vid 3 tiden. Och går jag upp 8 då, och inte sover på hela dagen, kan jag ändå ha svårt att sova på nätterna. Jag tänker alldeles för mycket när jag ska sova och om man vet om att man har haft svårigheter att sova, förföljer det liksom en. Självklart kan jag somna ganska normalt och smärtfritt idag (förutom smärtan..) men ångesten att gå och lägga sig finns fortfarande där..
