Jag är chockad.
Vi kom till kliniken 20 i 9 imorse. Vi fick ett rum vid 9. Strax efter fick vi reda på att vi var det 6e paret och att det var vår tur vid halv 12. HALV 12? Trodde dom slagit i huvudet. Vad skulle vi göra i 2.5h? Men tiden gick faktiskt fort. Halv 12 var det vår tur. Då hade jag fått 2 citodon och en nål i armen, tensmaskinen, hade bytt om till de snygga kläderna och nykissat.
Gick in i värmerummet, hälsade på den nya doktorn. Japp, denna gång var den en manlig läkare som skulle göra plocket. Dock samma sköterska som sist. Fick lugnande i armen samt smärtlindring och bedövningen sattes. Denna vet jag gjorde svinont förra gången, men denna gång kändes det bara på vänster sida, men inte alls lika ont. Sen helt plötsligt påbörjade han äggplocket och det kändes INGENTING. Jag var helt chockad. Förra gången satte jag naglarna så hårt i min sambo’s hand att han hade märken flera dagar. Jag trodde nästan han skämtade när han sa att det var klart. Förra gången tog hon i som attan för att få ut och det gjorde så ont. Det kändes som hon förstörde hela mitt inre. Så när det var klart, in på rummet. Satt i sängen, med tensen på ganska högt och väntade på den hemska smärtan. Som aldrig kom. Gick runt lite, kissade 2 gånger, inga problem. Jag sa till min sambo att det kändes som vi väntade på att få göra äggplocket, för jag kände ingenting.
Chockad, utan smärtlindring efteråt, lämnade vi kliniken klockan 1. Åkte till subway och köpte macka, till ica och köpte lite gott. Sen la jag mig i soffan och vi såg film, jag sov en stund och allt är bra. Jag känner av lite när jag har en gas på G, men det är en pettitess. Är så lycklig att det gick så bra. Vilken skillnad från förra gången då jag inte kunde resa mig själv på 3-4 dagar, och inte kunde kissa smärtfritt på en vecka.
13 ägg fick vi ut, precis som förra gången. Preliminär återsättning på torsdag. Hoppas dom kan odla till dag 5 dock.
Jag inbillar mig att det kommer gå bättre denna gång eftersom jag mår bra, att jag troligtvis inte har någon vätska runt livmodern och så, men det kanske bara är önsketänkande. Men jag önskar och hoppas att det lyckas denna gång!
