Det är tyst här inne. Jag försöker hela dagarna göra någonting för att skingra tankarna. Men det går inte hela tiden. I duschen bryter jag ihop. Det här slog galet hårt mot mig.
Ont har jag idag. I svanken och i lederna. Det positiva är att vi hämtade ut våra utemöbler idag och det blev sjukt bra. Nu håller jag på att planera resten av trädgården. Fast vi kan inte göra något förrän dom planat ut och lagt gräs. Och det är väl säkert ett tag bort tyvärr.
Idag blöder jag inte så mycket längre och imorgon börjar jag spraya igen. Det tar emot vill jag lova. Jag har lidit så mycket av den där sprayen. Gråtit så många dagar och nätter och det är fortfarande inte bra. Men så ska jag börja om igen. Bara en månad, men ändå. Och sen då, om vi inte lyckas, vad ska jag göra under sommaren? Spraya då med? Nä fyfan.
Idag ska jag bada. Har sett fram emot det så himla länge. Varmt, kokhett. Få bort smärtan.
Så otroligt ledsamt att läsa om dina senaste dagar… Jag vet att inget någon säger kan få dig att må bättre men jag hoppas att du hittar en styrka att fortsätta kämpa. Allt jobbigt med mediciner mm är ett steg närmare er bebis. Det är tungt, så tungt. Men kämpa! Det kommer ha varit värt all hjärtesorg och alla tårar. Och kom ihåg, tillsammans är ni starkare!
Kram till dig
Blev alldeles tårögd av din kommentar. Tack för att det finns så fina människor som du, som tar dig tid att kommentera på en okänd persons blogg. Och som fick mig att må så mycket bättre. Kärlek till dig, tack!!