Kan inte släppa tankarna om besöket imorgon. Min sambo blir tokig på mig, att jag alltid tar ut det värsta i förskott. Vi har ju faktiskt ingen aning. Jag drömmer mardrömmar, om det, om allt möjligt. Jag läser i forum om utredningen på det stället vi ska till och kommer på nya problem som kan uppstå eller som det kan vara.
Vill bara ha morgondagen överstökad. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det kommer gå bra, att dom kommer godkänna oss. Vet inte vad jag gör annars. Men vad är oddsen att det ska vara fel på båda han och mig ?
Annars vet jag inte riktig hur jag ska göra. Jag litar inte längre på behandlingen jag går på nu (synarela). Jag känner att jag blivit markant sämre och vet inte hur länge den kommer att hjälpa. Samtidigt känns det som jag skulle behöva få bukt på mina ångestsymtom som aldrig försvinner. Får prata med dom imorgon, och sen har jag telefontid med min läkare på fredag. För om jag säger att jag är osäker på min behandling kanske vi får gå tidigare i kön. Man får ju inom 3 månader, men sen prioriterar dom ju. Hm.
