Jag vet inte vad som har hänt. Om det är så att det bara har blivit för mycket nu, eller om det är ännu en biverkning som har kommit till uttryck. Jag är fruktansvärt hormonell. Igår grät ja mig själv till sömns. Det var längesen jag grät så här mycket, det är verkligen varje dag nu.
Den värsta värken i armarna börjar lägga sig lite nu tack och lov. Men har istället ont i hela kroppen idag. Jag orkar fan inte mer.. Imorgon ska jag ringa, inge snack om saken. Men vet inte vad som är bäst. Att jag ringer direkt till ivf kliniken eller att min läkare ringer dit ? Kanske jag kan ringa först och om jag inte får något bra svar, får min läkare ringa.
Vårt förhållande är inte bra. Jag skriker åt honom, blir sur för minsta lilla och vill helst att han skulle vara någon annanstans. Inte för att han gör något fel så, utan det är för minsta lilla. Igår var jag svinsur för att han nös hela tiden och skällde ut honom för att han var på väg och bli sjuk och jag får absolut inte bli sjuk för blir så mycket sämre. Stackarn. Kanske borde vara jag som ska åka till min mor och så får vi en liten paus. Eller han får paus från mig, jag vet inte. Tur att han är tålmodig.
För en gångs skull längtar jag till måndag. För att få ringa. Jag. kan. inte. vänta. mer!
