Idag fick jag ett samtal klockan 9 som jag missade. Väntade hela dagen tills jag ringde upp.
Då möter jag en sjukt otrevlig person på andra sidan linjen. Hon säger att hon inte fick tag på mig och skickade ett brev istället. Hon säger också att eftersom jag inte är 23 måste vi vänta till januari för att ens få påbörja utredning. Därifrån är det sedan minst 4månaders väntetid och då har dom sommarstängt så måste då vänta ett helt år till (nästa augusti/september). Då tog jag upp att min läkare sagt att ni inte tog så hårt på åldersgränsen efter mailkontakt med Håkan, varpå hon svarade att dom redan skjutit på åldersgränsen eftersom jag fyller år i juli. Så det spelar alltså roll vilken månad på året man fyller. Det tycker jag är sjukt orättvist.
Just nu är jag helt förstörd och ska gömma mig under täcket resten av dagen. Har ärligt talat inte ens lust att fira vår 5års dag imorgon eftersom jag trodde att vi skulle ha en till sak att fira. Jag skiter i min viktminskning idag, älsklingen ska köpa choklad. Det behövs. Big time!
Men på fredag har jag telefontid med min läkare och då ska jag ta upp allt detta och be om en remiss till uppsala, för där är det minsann ingen nedre åldersgräns.
Jag har lust att skrika rakt ut och jag kommer nog aldrig sluta gråta. Folk som inte har svårigheter att få barn ska inte heller jobba med sådant.
