Idag tog jag mig modet och ringde. Och precis som jag visste, så skulle jag bli besviken.
Hon sa att som det ser ut nu kommer vi bli kallade i början av april. Mitten – slutet av mars hade ja kunnat acceptera. Men början av april. Ja det är 41 dagar dit. Börjar gråta bara jag tänker på att jag ska behöva må såhär i 41 dagar.
Jag ställde upp oss på återbudslistan, men vem vill ens avboka sin tid ? Antagligen ingen.
Så nu ska jag deppa. Verkligen. Å gråta lite. Å sen ska jag förhoppningsvis få ett samtal från kvinnokliniken och en telefontid med min läkare. Så får hon ringa till ivfkliniken igen. Jag pallar inte. Fuck life .
