Jag kunde verkligen inte sova igår. När min sambo slagit igen ögonen så brast det för mig. Låg och grät och tänkte i flera timmar. Det var länge sedan jag grät. Väldigt länge sedan. Jag vet inte om det var dopet som påverkade mig så mycket, eller om det var att jag var nervös inför idag. Jag vet inte. Men jobbigt var det och jag somnade inte förrän vid 2tiden, och då gick vi och la oss halv 10. Kändes halv roligt att gå upp till skolan idag. Dessutom spöregnar det så blev dygnsur både på vägen dit och tillbaka. Idag är en sån dag. Då jag egentligen skulle vilja tröstäta allt som finns. Men jag ska låta bli!
Jaja.. Inget samtal än i alla fall. Jag tror inte att jag kommer få något idag heller. Besvikelse efter besvikelse. Hela tiden.