Endometrios, kampen om ett barn

Igår innan jag skulle somna så tänkte jag att jag kommer säkert drömma mardrömmar inatt med tanke på den psykiska påfrestningen under dagen. Japp. Klockan 1 vaknar jag upp i panik av en fruktansvärd mardröm. Satte igång tvn och försökte hålla mig vaken ett tag (för att inte somna tillbaka i samma dröm). Resten av natten drömde jag att jag och min mamma var och tittade och klämde på massa barnvagnar. Varför gör mitt huvud såhär mot mig? Det är ju inte så att det blir lättare? Min högsta dröm just nu är att få och provköra barnvagnar och drömma sig bort. Men nej. Jag hatar att sova, verkligen.