Det närmar sig. Tiden har gått så sakta, men nu går det rätt fort igen. Imorgon är jag ledig och på torsdag är det ju dags klockan 1. Jag hoppas inte att jag har sett fram emot det här besöken så mycket och så kommer jag bli besviken. Det är ju faktiskt helt galet att det snart är dags (hoppas jag). Det har verkligen närmat sig i alla fall.
Jag vet inte riktigt vad jag har för förväntningar. Egentligen att jag ska få börja med sprutorna (alltså stimuleringen) på en gång. Men det lär ju inte hända. Jag hoppas inte det blir mer väntetid för att det är massa prover som ska tas. Och jag hoppas inte dom tycker att jag ska nedregleras mer bara för att jag tar östrogen tabletterna som ska mota det lite. Jag hoppas verkligen inte det. För vet inte om jag klarar av att gå på denna behandling utan dom, med tanke på att jag äter morfin dagligen för att ens klara av att gå upp.
Jag önskar och hoppas med hela mitt hjärta att vi inte måste vänta så länge till, utan att det besöket kommer ge någonting bra!
