Endometrios, kampen om ett barn

om det inte vore för mardrömmarna och att jag vaknade 7 imorse har jag sovit som en kung i vår säng. Somnade så fort! 

Igår tänkte jag på att jag faktiskt inte känner mig så hysterisk. Lever som att jag inte hade ett embryo i mig, för de har jag inte riktigt fattat än. Men inatt slog tydligen oron till. Jah drömde om de där embryot på alla möjliga sätt. Missfall, de åkte ur när ja gick på toa, eller kom åt de när ja stoppade upp vagiatorerna osv.. Antar att jag varit lite orolig ändå, fast jag inte tänkt på det. 

Det enda som gör mig ledsen är att här är de 3 veckors väntetid till td, medan på andra kliniker verkar standard vara två veckor. Samt att folk verkar testa redan på ruvardag 7. Det är ju om 6 dagar i sånna fall, men det tänker jag inte göra. Har sagt åt min sambo att stoppa mig om jag inte kan hålla mig. 3 veckor av ens liv är ju ingenting. Fast å andra sidan lär man ju ha mått mens innan om vi inte lyckas, så man vet väl redan om två veckor.. 

Idag ska vi på påskmiddag hos min farmor, imorgon hon min sambos mamma och söndagen blir lugn. Så denna helg går nog fort