Har precis ätit rostat bröd, hoppas att jag får behålla det. Orkar inte ha en likadan dag som igår. Magen lever om, hoppas det beror på något annat.
Blir orolig. Att det som hände igår beror på ett kommande missfall. Min sambo tror på lite sömn och stress och oro.
Inte så ont i bröstvårtorna idag, men svanken gör ont. Mår illa även fast jag ätit och det kan nog bero på magkatarren. Hatar det här. Att vara ovetandes. Mitt kontrollbehov tar över. Och nu har jag ingen kontroll alls.
Imorgon ska jag testa igen. Med clearblue. Och sen förhoppningsvis ringa kliniken. Ska berätta om igår, om min oro, om allt som händer. Jag hoppas jag får prata med någon som förstår.
17 långa dagar har gått. En evighet. 10 dagar sedan plusset. Och en jäkla massa oro på det.
