Endometrios, kampen om ett barn

Försöker att inte tänka på det hela tiden. Ändå sitter jag med gråten i halsen och pirr i magen. Hur kan man ens ha de två känslorna samtidigt? Jag är förväntansfull. Att de ska ringa imorgon från IVF-kliniken. Samtidigt som jag är sjukt nervös över vad svaret kommer bli. Tänk om vi får ett nej? Vad gör vi då? Jag vet att jag kommer bli besviken. För dom kommer inte att ringa imorgon. Och då måste jag vänta ännu längre..Jag är trött på att vänta. På att vara ovetandes. Jag har tårar i ögonen för att det kanske kommer att bli ett ja. Eller för att jag vet att det kanske kommer bli precis tvärtom. Hur kan man ha så många olika känslor på samma gång? Just nu vill jag bara ha ett svar så jag kan lugna ner mig.