Både jag och älsklingen väntar spänt på provresultatet. På onsdag har det gått 3 veckor och dom sa 3-4 veckor. Vet att det inte gått nå lång tid, men ju mer tid som går desto oroligare blir man ju. Tankar om att det kanske är någonting fel. Man vet ju aldrig. Hur ska jag tackla det? Hur ska vi tackla det? Usch. Tur att vi har mycket att göra med flytten, för jag vill hemskt gärna ha det där provsvaret nu. Och jag vill veta att allt är bra. Om allt är bra.
Jag hoppas att dom kommer kontakta mig från kvinnokliniken och berätta provsvaret. Eller får vi hem ett papper? Vi får säkert ett brev som vanligt. Men tycker ändå att dom borde kontakta mig från kvinnokliniken. Så vi får veta nästa steg. Jag vill ju veta om vi måste vänta till januari tills remissen skickas. Just nu känns det som att det inte gör någonting. För mitt psyke är inte på topp och jag känner att jag måste fokusera på att komma tillrätta med mig själv också. Men jag vill veta ändå. Jag vill att det ska hända någonting. Jag vill veta, jag hatar att vara ovetandes.
