Endometrios, kampen om ett barn

Snart har vi passerat veckan som vi längtat så mycket till. De sista två veckorna har faktiskt gått fort. Antagligen för att det varit fullt upp. Har inte räknat dagar eller liknande, men nu har det stannat upp igen. Kanske för att illamåendet är jobbigt just nu, och för att jag bara vill ta mig förbi denna vecka. Och ultraljudet såklart. På tisdag är det dags. Det börjar bli som förra gången de var dags för ultraljud. Längtar så mycket, men ju närmare vi kommer, desto mindre vill jag gå dit. Tänk om inte allt är bra ? Tänk om vår älskling inte lever? Sen kommer nästa frågor. Vad kommer resultatet bli? Kommer vi få en låg eller hög siffra? Denna ständiga oro.