Nu är det bara 4 dagar kvar till ultraljudet. Nästan så jag räknar timmar. Har börjat må ganska illa igen. Hjälper lite av att äta, slipper ligga över toan, men mår illa nästintill hela tiden. Men, om allting ser bra ut på onsdag så klagar jag inte. Dock har jag inte spytt än och det är jag glad för.
Igår hade vi folk här och såklart började jag må skit dåligt för jag hade inte ätit på länge. Vi berättade därför för två personer att vi väntade barn, och dom blev så himla glada för vår skull och då kände jag att jag typ ville skrika ut det till alla. Men det gjorde vi såklart inte. Först ville jag inte berätta. Det kändes som att missfallet skulle komma bara därför, men det gör de ju såklart inte haha. Jag tror min sambo vill berätta för alla också. Och det gör mig glad, att se att han är lycklig över detta, men det är ju väldigt tidigt än. Min pappa vet inte än och inte heller min sambos föräldrar.
Förkylningen är segdragen. Har sån hosta + snuva kvar. Läste om nån som blev sjuk i början och sen blev hon aldrig av med sin nästäppa på 9 månader. Fyfan, så hoppas jag inte att det blir.
Just nu älskar jag måndagar. Bara för att vi byter vecka då. Snart vecka 8. Det går väldigt sakta framåt, men framåt går det ju i alla fall. Och ja, jag tittar fortfarande på pappret varje gång jag torkar mig. När kommer man sluta titta efter blod? Aldrig?
