Imorgon går vi in i vecka 11, vilket betyder bara två veckor kvar till vecka 13. Faktiskt känns det som det nyss var 5 veckor, så sista tiden har gått snabbare. Speciellt denna vecka då jag haft besök. Sånt gillas!
Illamåendet är fortfarande kvar. Bättre om jag gör något hela tiden. Och äta måste jag göra jämt, annars går det inte. Imorse började jag blöda näsblod när jag snöt mig, aldrig hänt förut.
Har börjat få lite krämpor. Känt av ischiasnerven i två dagar, kände de även för nån vecka sen. Men då gick det över. Så nu har jag lite svårt att gå. Har även i 3-4 dagar haft problem att klä mig. När jag står på ett ben (spelar ingen roll vilket) och lutar mig fram gör det så ont i blygdbenet. Ilar typ. Försökte söka på det och det kom bara fram om foglossning. Men det känns ju lite tidigt.
Värken i svanken är fortfarande kvar. Den verkar inte vilja ge med sig och tyvärr har jag känslan att jag kommer få dras med den resten av graviditeten.
Hm, förutom de gamla vanliga biverkningarna som fortfarande är kvar så har magen börjat klia som attan. Kanske är det dags att köpa en gravidolja?
Långt inlägg blev det nu. Idag ska jag försöka plugga, beställa nå böcker å vila upp mig. Inte sovit lika mycket som jag brukar denna vecka!
Åh men du, det var så lite så!! Jag har råkat ut för mkt tråkigt i mitt liv men har trots diagnosticerad PCO lyckats få mina två små änglar. Jag hittade dig genom Libra och det låter kanske lite konstigt men det ger mig mer att följa bloggar som är äkta och där man skildrar hur livet verkligen ser ut, med alla dess sidor. Beundrar personer som dig och Libra som vågar dela med er till andra kring motigheter. Det inspirerar!! Sedan jag fick mina två (den minsta är 3 mån) har dessutom intresset för förlossningar, förlossningsvård och kroppen i största allmänhet verkligen väckt mitt intresse. När det väl går vägen kan man inte sluta fascineras över hur fantastisk kroppen är. Håller verkligen tummarna för att allt kommer gå vägen för er och er lilla!! <3
Åh dessa sjukdomar, önskar att ingen behövde drabbas, men det glädjer mig att höra att du fått två hjärtan 🙂 ja jag håller med dig, det är sånna bloggar jag också dras till, livet är inte alltid en dans på rosor som det verkar i många bloggar! När vi gick igenom ivf blev jag fascinerad över att det faktiskt blir barn. Det är så himla mycket som ska stämma och som kroppen och det lilla embryot ska gå igenom, helt galet! Tack snälla för ditt stöd och stort grattis till dina barn 🙂 önskar er all lycka!! 🙂 <3
Relaxinet mjukar upp fogar så det behöver inte vara foglossning per definition (eftersom det brukar innebära värre symptom som följd). Blygdbenet ska ju faktiskt haka loss så att bebisens huvud ska kunna tränga ner och ut på slutet. Hela bäckenet brukar bli rätt ömt och instabilt ju längre tiden går och även efter förlossning. Så ju närmare förlossning, desto viktigare att tänka på hur man går, står och belastar. Du läser inget om vad som händer med kroppen? Förstår att du mentalt kanske vill vänta med att ta ut nåt i förskott men annars är det väl kanske dags och börja förbereda inför förlossningen mentalt? 😀 finns ju rätt mycket litteratur (även för barnmorskor) som man kan låna och läsa på bibblan som förklarar en del kring de symptom du har.
Åh jag blir så varm i kroppen när personer som inte känner mig men ändå som du tar sig tid och skriver till mig och hjälper mig. Så tacksam!! Det är troligtvis som du säger, de är ju ingen liten omställning som ska göras 🙂 nej jag har haft lite svårt att ta ut något i förskott men de blir lättare och lättare varje dag så jag ska nog unna mig ett besök på bibblan 🙂 tack igen snälla du!!