Godmorgon fina ni. Ligger fortfarande i sängen och drar mig, men börjar känna att illamåendet är på g, så ska gå upp och göra frukost.
Idag har vi besök och det spöregnar ute, så planerna är att ha filmmarathon. Sista dagen på vecka 12. Helt galet att vi har tagit oss hit. Jag kommer ihåg att efter förra ultraljudet i vecka 8, kändes dessa 5 veckor som de aldrig skulle passera. Men det gjorde dom såklart.
Igår berättade vi för två av min sambos vänner. Även fast det fortfarande är lite tidigt tycker jag, så blir jag glad av att se lyckan i min sambos ögon när han berättar det. Och sedan inte vill sluta prata om det.
De flesta känner som jag, att det är en liten tjej där inne, förutom min sambo som är bombsäker på att det är en kille. Önsketänkande kanske? Jag vet inte.
Från förra ultraljudet till ultraljudet nu på tisdag var det 5 veckor. Från ultraljudet på tisdag till RUL är det också 5 veckor? Prick. Det känns långt bort nu, men jag har inte ens börjat skolan igen då, och har 2 tentor att beta av innan, så tiden kommer gå så fort, det vet jag. När man dessutom passerat dessa hemska 13 veckor tror jag också att tiden går snabbare.
